Officiella ortnamn

Reuters ruta 12/8 1988

Efter Jörn Donners utmärkta kolumn om ortnamnet Nyslott och dess användning i olika sammanhang har det förekommit en del diskussion om vilken status sådana svenska namn på enspråkigt finska orter riktigt har. Är det bara vi finlandssvenskar som vill hålla fast vid dem i inofficiella sammanhang, eller finns det några officiella stadganden om att de får eller rentav skall användas?
Pensionär

Redan de vägskyltar som i tvåspråkiga kommuner pekar mot t.ex. Tammerfors, Tavastehus och Lahtis visar att de svenska namnen på dessa enspråkigt finska orter är officiella.

Det officiella namnbruket baserar sig på ett statsrådsbeslut av den 23 december 1982. Också tidigare har namnbruket reglerats av motsvarande statsrådsbeslut, det föregående från 1965.

Statsrådets beslut angående ämbetsdistrikts och självstyrelseområdens samt vissa trafikplatsers namn (1052/1982) fastslår visserligen först som huvudprincip att ”på enspråkigt finskt ämbetsdistrikt eller självstyrelseområde och på järnvägens trafikplatser skall användas en på den finska namnformen baserad benämning och på ett enspråkigt svenskt område och enspråkig svensk trafikplats en på den svenska namnformen baserad benämning”.

Men sedan följer det viktiga undantaget, som i praktiken nästan är regel snarare än undantag: ”Likväl skall på enspråkigt ämbetsdistrikt eller självstyrelseområde och enspråkig trafikplats på det andra språket användas en på namnets parallellform baserad benämning, om i benämningen ingår landskapets namn eller något av följande ortnamn”.

Förteckningen omfattar 77 städer och kommuner, av vilka 70 är enspråkigt finska och 7 är svenska (bland dem Kronoby, som sedan dess blivit tvåspråkigt).

Det låter ganska krångligt det här med ”en på namnets parallellform baserad benämning”. Det som avses är att det på svenska heter t.ex. Lapplands län (namnet på ett landskap ingår), Nyslotts stad och S:t Michels härad, liksom det på finska heter Ahvenanmaan lääni och Närpiön kunta (Nyslott, Närpes och S:t Michel hör till de namn som tas upp i listan). Självfallet gäller stadgandet också de enkla namnen, t.ex. just på trafikskyltar.

Namnförteckningen i det gällande statsrådsbeslutet återspeglar den positiva språkpolitiska atmosfär som i dag råder bland ledande politiker och tjänstemän. Listan gjordes upp utgående från att den skulle omfatta alla de viktigaste kommunnamn som verkligen har en förankring i det levande språkbruket, som det återspeglar sig t.ex. i massmedierna – inte minst lokaltidningarna och radions regionprogram.

Till de namn som nu är med för första gången hör Lahtis. Observanta iakttagare i Helsingfors och Vanda har säkert lagt märke till att vägskyltarna med enbart Lahti sedan 1983 efter hand har bytts ut mot skyltar med Lahti Lahtis. Mindre bekant för de flesta helsingforssvenska öron klingar det svenska kommunnamnet Sastmola (fi. Merikarvia), också det en nykomling på listan, men för sydösterbottningar och folk från Ålands norra skärgård är namnet välbekant.

De enspråkigt svenska kommunerna i förteckningen är inte fler än att de kan räknas upp här: Houtskär (fi. Houtskari), Larsmo (Luoto), Malax (Maalahti), Mariehamn (Maarianhamina), Maxmo (Maksamaa) och Närpes (Närpiö).

Stadsnamnet Nyslott är alltså helt officiellt, och det borde absolut användas de svenska texterna i samband med operafestivalen. Även om festivalen kanske formellt är ett privat företag, får den så mycket direkt och indirekt stöd från det offentliga att den också vad namnet beträffar borde följa gällande författningar. Därtill kommer naturligtvis alla de historiska och kulturella argument som Jörn Donner tog upp i sin kolumn.

Att det svenska namnet inte i övrigt syns i den lokala gatubilden är inget argument för att det inte skulle användas. Tvärtom är det viktigt att rikssvenskar och andra nordbor får uppleva att staden och fästningen Olofsborg hör intimt ihop med Sveriges och Finlands gemensamma historia.

Naturligtvis finns det många tidigare använda svenska namn som inte längre är brukliga och därför inte heller upptas i stadsrådets beslut. Hit hör t.ex. Karlberg för Aulanko, Lampis för Lammi och Urdiala för Urjala. Myten om att Seinäjoki skulle heta Östermyra på svenska är det också bäst att ta kol på – Östermyra är eller var en gård i Seinäjoki.

En bra källa att slå upp i är boken Svenska ortnamn i Finland (4 uppl. 1984), utgiven av Forskningscentralen för de inhemska språken och distribuerad av Statens tryckericentral. Boken innehåller också ett finskt-svenskt register, och den anger särskilt om ett namn finns upptaget på den officiella listan i statsrådets beslut.

Mikael Reuter