Peking och Tallinn

Reuters ruta 21/10 1988

I reportagen från president Koivistos besök i Kina omtalades Kinas huvudstad ömsom som Peking, ömsom som Beijing (det senare bl.a. i två stort upplagda artiklar i Hbl). Beijing används också av flera resebyråer. Vad heter Kinas huvudstad i dag på svenska?
Pekingeser

Det första vi kan slå fast är att Kinas huvudstad inte har bytt namn. Det som har hänt är att det s.k. pinyin-systemet år 1979 officiellt togs i internationellt bruk för transkription (dvs. bokstavsåtergivning) av kinesiska. ”Beijing” är det sätt på vilket Peking skrivs med pinyin-alfabetet.

När pinyin introducerades konstaterade man bl.a. i Sverige och Finland att det var ändamålsenligt att bibehålla den traditionella stavningen av vissa centrala namn. Hit hörde bl.a. ortnamnen Peking och Kanton och namnet på Kinas förre ledare Mao Tse-tung. Orsaken var uppenbar: namnen var så etablerade att det bara skulle skapa förvirring att omstava dem.

Det är ju inte någonting nytt att namnen på viktiga orter utanför Sverige har svenska parallellformer. Vi behöver bara tänka på Bryssel, Bukarest, Köpenhamn, Neapel och Rom, och i fråga om uttalet t.ex. London och Paris. Detsamma gäller naturligtvis andra språk, t.ex. engelskans Brussels och Gothenburg och det exklusiva shakespeareanska Elsinore för Helsingr, för att inte tala om alla finska namn på utländska orter.

Någon orsak att gå över till formen Beijing på svenska finns det därför inte. Det är ju inte fråga om ett regelrätt namnbyte, som när Petersburg ändrades till Petrograd och sedermera till Leningrad, eller när Kristiania bytte namn till Oslo.

Att vissa journalister och nyhetsmedier har börjat använda formen Beijing ser jag snarast som ett snobberi och ett sätt att briljera med kunskaper i pinyin. Vi vanliga människor lever nog fortfarande i förvissningen att Kinas huvudstad heter Peking, och den nya namnformen är bara förvirrande. Det lär dröja innan vi börjar tala om Beijinganka och beijingeser.

Till saken hör att både Hufvudstadsbladet och FNB har uppgett att de i princip använder formen Peking, liksom Tidningarnas Telegrambyrå i Sverige och de stora svenska och finska tidningsdrakarna. Också professorn i kinesiska i Stockholm har förordat att man håller fast vid bl.a. Peking och Kanton. Att Beijing förekom ett flertal gånger förra veckan i Hbl berodde synbarligen på ett olycksfall i arbetet.

Också för Kanton användes det ”nya” namnet i reportagen om Koivistos resa. Det var bara det att reportern inte klarade av att vara konsekvent. En dag skrev hon ”Guangtsu, dvs. Kanton” och nästa dag ”Guangzhou, dvs. Kanton”. Måste man göra det så svårt för sig själv och läsarna?

En annan namnfråga som nyligen var aktuell gällde parallellnamnen Reval och Tallinn. Där är det ju inte fråga om två former av i princip samma namn, utan om två olika namn på samma ort, jämförbara med t.ex. Åbo och Turku (som ursprungligen betecknat två skilda men närbelägna orter).

Ingen kan förneka att namnet Reval har gammal hemortsrätt i Estland. Det är sannolikt av estniskt ursprung, och förmodligen minst lika gammalt som Tallinn (Taani linna, ’danska staden’). Reval med biformer (Revel, Rivalia osv.) har använts (och används fortfarande ibland) inte bara i tyskan och svenskan utan också i ett flertal andra västeuropeiska språk.

När Estland blev en självständig republik 1918 fick Tallinn status som officiellt namn. Reval levde kvar som parallellform, och användes bl.a. av estlandssvenskarna. Utvecklingen har sedermera lett till att namnet Tallinn har fått allt starkare ställning också i svenskan. Uppenbarligen har det delvis varit fråga om en medveten strävan från esterna i Sverige. I varje fall är det ett faktum att namnet Reval knappast längre används i Sverige.

För oss finlandssvenskar är den här utvecklingen en känslig fråga. Jag tror i varje fall att det mest realistiska i dag är att – liksom Hbl – acceptera att den moderna staden också på svenska heter Tallinn. I historiska sammanhang råder det däremot ingen tvekan om att stadens svenska namn var Reval och att detta namn fortfarande skall användas om äldre tider. Därför var det helt riktigt att Revalsplatsen i Botby fick det namn den fick, eftersom namngivningen i området hänför sig till gamla hansastäder.

Likaså är det helt klart att de gamla svenskbygderna i Estland på svenska skall omtalas med sina traditionella svenska namn, t.ex. Runö, Nuckö, Rågö och Nargö, liksom vi skall tala om Dagö och Ösel. Det tycker också esterna själva, enligt en direkt uppgift som jag fått av gästande estniska språkmän. Också namnet Dorpat har en så stark ställning i svenskan tack vare det gamla svenska universitetet och freden i Dorpat, att det inte finns någon orsak att gå över till Tartu.

Mikael Reuter