Almanackans språk – ett pinsamt kapitel

Reuters ruta 31/1 1986

’Månens företeelser’ och ’solens rörelse i djurbanan’ ...
Den av Helsingfors universitet utgivna almanackan talar sedan 1979 om ”djurbanan” i stället för djurkretsen, vilket ju är fel. Rubriken ”Månens företeelser” verkar i detta sammanhang sökt. Vore ej här ”månens faser” bättre?
KS., Heisingfors

Språket i ”Almanack för året 1986” har tagits upp också av en läsare i Esbo, som ytterligare påpekar att almanackan talar om ”fullständig” i stället för ”total” månförmörkelse och om fixstjärnor som ”blinkar” i stället för som ”tindrar”.

Jag kan inte annat än hålla med om att översättningen av almanackan är ”utförd av någon som inte behärskar vare sig svenska eller astronomi”. Att den officiella almanackan i Finland har fel termer i fråga om så centrala begrepp som djurkretsen och månens faser (full, halv, i nedan osv.) är verkligen pinsamt.

Det är för övrigt inte bara termerna utan också grammatiken som har gått snett. K.S. citerar rubriken ”Djurbanans tecken till vilken solen förflyttar sig”. Jag antar att det riktiga vore t.ex. ”Tecken i djurkretsen i vilket solen går in”.

Att ge ut almanackan i Finland är sedan länge Helsingfors universitets privilegium. Universitetet har inte förvaltat sitt privilegium väl.

***

’Därför för att, va?’
”Därför för att” hör jag ofta sägas i Helsingforsnejden. Ett ”för” för mycket, eller hur?
I Sverige säger nästan alla ”va?” som avslutning till något de sagt och utan att detta är någon fråga. Vore det enbart i Karlskronatrakten, kunde jag tänka mig att orsaken är tillfällig lomhördhet.
Hur ser ni språkforskare på slikt tal och vad kan ni göra för att få bort dylikt slarv ur svenska språket?
E. S., Vasa

De två företeelserna är väl inte helt jämförbara, men båda kan kanske betecknas som talspråkliga ovanor.

Uttrycket ”därför för att” är mycket riktigt vanligt i Helsingforstrakten, och det är uppenbarligen en rätt gammal företeelse. Det är fråga om en s.k. kontamination, en sammanblandning mellan och kombination av uttrycken ”därför att” och ”för att”. I vårdat språk hör uttrycket inte hemma.

Det löst tillfogade ”va?” efter ett yttrande har väl ursprungligen haft funktionen av en begäran om instämmande från den tilltalade, motsvarande ”eller hur?”. Men sedan har det blivit ett utslitet modeuttryck som har förlorat sin funktion och blivit ren slentrian, på samma sätt som de ”liksom” och ”alltså” som en del talare plågar sina åhörare med i tid och otid.

Vad vi språkvårdare kan göra för att få bort dylikt slarv ur svenska språket? Ja, det är tyvärr inte så mycket. Sådana företeelser är seglivade.

Men vi kan ju ta upp frågorna på kurser för professionella språkbrukare (som lyckligtvis inte så ofta använder uttrycken), och så kan vi förstås skriva förmaningar i tidningarnas språkspalter….

Till slut en vädjan till läsarna: formulera era frågor kort och rakt på sak, så är chanserna större att de tas upp i rutan!

Mikael Reuter