Östra centrum

Reuters ruta 19/12 1986

I "Brev till Hbl" var det för en tid sedan en som ondgjorde sig över namnformen Östra Centrum och jämförde den med Österberg, Västerberg osv. Således borde det heta Östercentrum enligt skribenten. I mina öron låter dock Östra Centrum helt korrekt. Vi har fortfarande Östra och Västra Brahegatan, Östra Allén plus många fler. Er åsikt?

Pro Östra

Både Östra centrum och Östercentrum är i och för sig helt korrekta former, och bägge har förebilder i det rådande namnskicket. Men det namn som namnkommittén i Helsingfors stannade för i början av 1970-talet är alltså Östra centrum.

Namn på Östra, Västra, Södra och Norra kan ju dels avse den östra etc. delen av ett enhetligt område (t.ex. Norra och Södra Haga), dels det östra etc. av två områden eller liknande med samma namn eller av samma art (Östra Allén, Norra hamnen, Östra centrum).

Men någon avgörande betydelse för namnets form tycks detta inte ha. Båda namntyperna förekommer i båda fallen: Västerhaninge och Västra Ryd, Österlånggatan och Östra Varvsgatan, för att välja exemplen från Sverige.

Både i Finland och i Sverige finns det tusentals exempel på bägge typerna. Att tvåordsnamnen på Östra osv. dominerar t.ex. i Helsingfors kan ju inte bero på finskt inflytande, eftersom resul-tatet då borde vara det motsatta (Västerböle och Östercentrum av Länsi-Pasila och Itäkeskus).

Namnskicket i Helsingfors är fullt av paralleller till Östra centrum: Norra Haga, Södra kajen, Västra hamnen, Östra Böle (observera att det senare ordet enligt finländsk praxis skrivs med stor bokstav bara om det i sig är ett namn, och därför skriver vi Östra centrum med litet c).

De motsvarande sammansättningarna är betydligt färre, men det finns ett antal, t.ex. Söderudden, Österviken och holmnamnen Västersvartö och Österrönnskär.

I Stockholmstrakten är typen Östermalm rätt vanlig, men det finns rikligt med exempel också på den andra formtypen, t.ex. Södra Kajen och Norra Vägen. När den senare leden är ett gatunamn är tvåordsnamnen de normala: Södra Hamnvägen, Västra Slussgatan. Undantagen är de gamla Västerlånggatan och Österlånggatan.

De två hamnarna i Mariehamn heter enligt beslut av staden Västerhamn och Österhamn, inte Västra hamnen och Östra hamnen som de kallas av många, också på Åland. Här är emellertid frågan om inte beslutet beror på en feltolkning av de genuina åländska formerna Väster hamn och Öster hamn, där betoningen på hamn visar att de uppfattas som två ord (= riksspråkets Västra hamnen).

Faktum är nämligen att formerna väster, öster osv. i dialekterna står för riksspråkets västra och östra, liksom t.ex. älder svarar mot äldre. Ett motsvarande fall har vi i namnen Västersvartö, Västerrönnskär och Österrönnskär i Helsingfors skärgård, där de "riksspråkliga" formerna uppenbarligen hade varit Västra Svartö osv.

Men formen hamn då, tyder inte den på att det är fråga om en sammansättning, eftersom det adjektiviska västra skulle kräva den bestämda formen hamnen?

Nej, det gör den faktiskt inte. Hamn är också en gammal bestämd form i talspråket, uppkommen genom sammansmältning av den bestämda formens n med stammens slut-n, på samma sätt som när brunn, hunn (av hund) och station i talspråket används som bestämda former.

Detta leder oss direkt in på en fråga som jag fått från Esbo, där frågaren undrar varför grändnamnen i Åbo till över 60 % har obestämd form (slutar på -gränd) medan nästan alla grändnamn i Esbo står i bestämd form (-gränden).

Svaret är helt enkelt att den till synes obestämda formen egentligen motsvarar en (äldre) tal-språklig bestämd form gränn, liksom hunn av hunden. Åbonamnen (liksom t.ex. de Stockholmska grändnamnen) är äldre eller bygger på en äldre namn-tradition, medan Esbonamnen representerar en nyare namntradition och följaktligen normalt har fullständig bestämd form (jfr namn på -gatan, -vägen osv.).

Mikael Reuter