Rum, lokaler och utrymme

Reuters ruta 4.7.1986

Ordet utrymme verkar att ersätta rum, lokal etc. i finlandssvenskan, men vore det inte motiverat att ibland byta ut detta eviga utrymme mot andra ord? Ett skräckinjagande exempel som jag såg nyligen var ”Mottagnings- och kundbetjäningsutrymmen” på en läkarstation. Det heter väl rätt och slätt reception på svenska?

Översättare

Huvudorsaken till dessa eviga utrymmen i finlandssvenskan är naturligtvis det motsvarande finska ordet, tilat. Men en bidragande orsak kan möjligen vara en viss rädsla för lokal bland oss finlandssvenskar – vi har ju lärt oss att det inte får användas om bostadslägenheter, och vi är kanske lite osäkra på när det överhuvudtaget kan användas.

Att döma av exemplen i bl.a. Nykysuomen sanakirja har finskans tila tidigare huvudsakligen haft samma mer abstrakta betydelse som svenskans utrymme. Det är uppenbarligen först under de senaste årtiondena som den konkreta betydelsen ”lokal, rum” har blivit så vanlig i ord som toimistotilat, koulutustilat.

Genom denna smygande utveckling har vi inte märkt att det ord som förut normalt skulle översättas med utrymme nu för det mesta motsvarar lokal(er), lokaliteter eller rätt och slätt rum.

Grundbetydelsen av svenskans utrymme är alltså ungefär ”plats för”, vanligen i relativt abstrakt bemärkelse. Vi kan tänka oss uttryck som ”Vi har gott om utrymme på vårt kontor”, ”Vi har alltför lite utrymme i källaren”, ”Bilen har knappt tilltaget benutrymme”. Motsvarande betydelse har ordet i överförd bemärkelse: ”Lagen lämnar utrymme för flera olika tolkningar”.

En andra betydelse närmar sig ”rum, lokal”, och gör att det finlandssvenska utrymme för finskans mera konkreta tila inte alltid behöver ses som direkt osvenskt utan snarare som en ”statistisk” finlandism. Nusvensk ordbok ger exemplet ”Det var ett litet vitkalkat utrymme med spindelvävsklätt fönster under taket”.

Det normala är i varje fall att man i svenskan talar om lokaler eller rum när det är det som avses. Sverigefinska språknämnden är inrymd i samma lokaler som Svenska språknämnden, och de har ett gemensamt mötesrum och gemensamma personalrum – här skulle man inte i Sverige tala om samma utrymmen och gemensamma mötesutrymmen och socialutrymmen. Och finskans toimistotilat motsvaras vanligen rätt och slätt av kontor, även om man naturligtvis också vid behov kan tala om kontorslokaler.

Ordet lokal skall vi alltså i modern svenska reservera för rum som inte är avsedda till privat bostad utan till kontor, affär, mötesrum, fabrik, restaurang osv. En särbetydelse är just restaurang eller krog: i synnerhet i Sverige talar man ju om att ”gå på lokal”. Bostäder i flerfamiljshus är däremot lägenheter eller våningar – det senare ordet dock försett med ett litet varningstecken eftersom det också har en annan betydelse.

Behöver vi ett övergripande ord motsvarande finskans huoneisto går det bra att använda lägenhet. Man kan vid behov tala om kontorslägenheter och affärslägenheter, men alltså helst inte om bostadslokaler.

I Finland används för övrigt lägenhet också i en annan betydelse som förefaller okänd i modernt svenskt riksspråk, nämligen om en fastighet på landet (fi. tila – här går alltså betydelserna i kors).

I juridiskt språk har jag hos oss stött på både lägenhet och fastighet i denna bemärkelse (t.ex. i kombination med registernummer, ”lägenheten/ fastigheten Solbacka RNr 2:12”). Jag skulle gärna se att fastighet tog överhanden också i Finland – inte bara för att vi borde följa det rikssvenska språkbruket, utan också för att lägenhet i allmänspråket för det mesta associeras med ”bostadslägenhet”.

Mikael Reuter