Återvinning

Reuters ruta 21/3 1986

”Allt avfall skall återanvändas!” stod det i en rubrik i Hbl häromdagen. Det är väl ändå att ta till lite väl. Jag kan tänka mig att återanvända t.ex. gamla flaskor, och i min ungdom brukade man återanvända tidningspapper innan wc-pappret var allmänt, men jag betackar mig för att återanvända gammalt köksavfall!
”Miljövän men inte roskisdykare”

Det som frågeställaren tar upp tycks vara ett ganska vanligt terminologiskt – och logiskt – fel när det gäller att beskriva en viss typ av avfallshantering. Det är fråga om oförmågan att särskilja mellan de närliggande men ingalunda synonyma termerna återvinna och återanvända.

Den övergripande termen är här återvinna. Återvinning innebär att man utvinner energi eller återvinner material ur avfall (fi. hvötykäyttö, talteenotto). På det viset kan i princip allt avfall återvinnas, även om det naturligtvis finns en hel del som inte i praktiken kan utnyttjas. En del kan brännas och ge värme, en del kan komposteras och ge mylla, en del kan ge ifrån sig behövliga metaller, fibrer eller andra råvaror.

Vid sidan av energiutvinning och materialåtervinning har vi sedan också möjligheten att återanvända vissa restprodukter i avfallshanteringen.

Återanvändning (fi. uudelleenlkäyttö, jälleenkäyttö) innebär att någonting använt eller ”bortkastat” används på nytt i befintligt skick. Typexemplen är just returflaskor som återsänds till bryggerier och andra flaskor och burkar som används på nytt för saft, sylt o.dyl. Också när en blomsteraffär använder ett gammalt nummer av Hbl för att slå in blommor i är det fråga om återanvändning.

När sönderslaget glas uppsamlas i särskilda behållare eller gamla hopknycklade ölburkar tas till vara är det emellertid inte fråga om återanvändning.

Inte heller returpapper från pappersinsamlingen återanvänds, men det kan återvinnas och användas för tillverkning av återvinningspapper (fi. uusiopaperi) sedan det först har avsvärtats, dvs. befriats från trycksvärta.

Återvinningspappret är inte lika fint och vitt som nyfiberpapper, tillverkat av t.ex. kemisk massa (fi. sellu; obs. inte detsamma som cellulosa) eller slipmassa (fi. hioke), men det kan bra användas som t.ex. brevpapper och wc-papper. Och framför allt sparar det många träd i våra skogar och är på det sättet en fröjd för alla miljövänner.

l fråga om många vanliga ord i vårt språk är det en rikedom med synonymer och variation. Men när det gäller termer skall vi vara noga. I en radioutsändning för drygt en vecka sedan hörde jag ett inslag som just handlade om att man med framgång hade lyckats framställa återvinningspapper i Finland. Men reportern talade konsekvent om hur bra det var att man kunde tillverka ”returpapper”, vilket sannolikt var ytterst förbryllande för lyssnarna och dessutom bidrog till att sprida ett oriktigt termbruk.

Det är många brevskrivare som hittills har fått vänta förgäves på svar. Det beror inte i allmänhet på att frågorna har varit tråkiga eller oviktiga. Tvärtom: i den återstående frågehögen har jag ett tjugotal frågor som jag gärna ville ta upp i någon ruta. Men rutan publiceras bara en gång i veckan och kan inte fylla hela dagbokssidan. Jag får lov att prioritera, och hoppas att frågeställarna förstår mig och ursäktar mig.

Ge inte upp, alla frågor är välkomna. Men bli inte heller ledsna om frågan inte publiceras, utan försök gärna på nytt om en tid – med samma fråga eller en annan. Och minns: försök formulera er så att frågan kan citeras direkt i början på rutan.

Mikael Reuter