Halvmulet på tjugohundratalet

Reuters ruta 18.4.1986

– Då Mikael Reuter övertog språkspalten annoterade jag att han fördömde oseden att skriva ”finska med svenska ord”. För några år sedan hade jag en liten insändardispyt med Mikael Reuter om den meteorologiska termen ”halvmulet” som används i Finland, och fick höra att det var svenska eftersom det består av vanliga svenska ord.

Uttrycket ”halvmulet” och t.o.m. ”helmulet”, hänger med i alla våra väderrapporter. Det förra har aldrig setts eller hörts i Sverige, där det alltid heter ”halvklart”. Det senare är onödigt vidlyftigt. Mulet är mulet och klart är klart. Halvmulet är helt enkelt en oriktig översättning av ”puolipilvistä” – alltså finska med svenska ord. Det vore trevligt att slippa matas med dessa osvenska uttryck.

L. G., Åbo

Det är alldeles riktigt att de officiella väderrapporterna i Sverige aldrig använder termen halvmulet men däremot halvklart. Men att därav dra slutsatsen att ordet halvmulet är en felöversättning från finskans ”puolipilvistä” är ett misstag.

Sammansättningen halvmulen ”något eller tämligen mulen” är belagd i svensk text redan från mitten av 1700-talet. Enligt samstämmiga uppgifter från flera av mina rikssvenska kolleger är ordet fullt levande i svenskt allmänspråk av i dag.

Att det inte används i väderrapporterna i Sverige beror väl närmast på en tillfällighet i fråga om konventionerna – en svensk meteorolog som en kollega till mig hade kontakt med tyckte att halvmulet egentligen är en bättre term än halvklart, eftersom det senare ordet kan tänkas associera till luftens och siktens klarhet.

Halvmulet är för övrigt inte detsamma som halvklart vare sig i allmänspråket eller som meteorologisk term. De rikssvenska rapporternas ”halvklart” motsvaras snarare av våra rapporters ”nästan klart”, medan halvmulet i de finländska rapporterna används bara i sammanställningen ”halvmulet till mulet”. Det är alltså mera mulet när det är halvmulet än när det är halvklart.

***

I radiosändningar både i Finland och i Sverige har jag hört att nästa sekel kallas tjugohundratalet. Det sägs t.ex. att något skall vara färdigt år tjugohundrasex. Bör vi då i konsekvensens namn också säga att slaget vid Hastings utkämpades år tiohundrasextiosex?

K. M., Helsingfors

Frågan om hur man skall läsa ut nästa århundrade blev aktuell för de nordiska språknämnderna i slutet av 1960-talet. Den svenska nämnden rekommenderade redan då tjugohundratalet, med hänvisning till dels att 1000-talet alternativt utläses tiohundratalet (framför allt av historiker och arkeologer) dels att tvåtusentalet kan användas för att beteckna hela tredje årtusendet.

Resonemanget och argumentationen renodlades sedermera av professor Sture Allén – nyligen utsedd till Svenska Akademiens ständige sekreterare – i en artikel som ingick i festskriften till Carl-Eric Thors 1980. Han hänvisade ytterligare till skillnaden mellan den allmänna talprincipen och årtalsprincipen. Talet 1986 utläses ”ettusenniohundraåttiosex”, medan årtalet 1986 utläses ”nittonhundraåttiosex”, tre stavelser kortare.

Nu är i och för sig tvåtusenåttiosex kortare än tjugohundraåttiosex. Men när vi går vidare till nästa sekel blir skillnaden åter markant åt andra hållet: tvåtusenetthundraåttiosex och tjugoetthundraåttiosex.

Det finns alltså starka skäl att behålla mönstret intakt: nittonhundratalet, tjugohundratalet, tjugoetthundratalet. Och här har alltså de svenska språkvårdarna i både Sverige och Finland fått ett uppenbarligen avgörande stöd av radiojournalisterna.

Men slaget vid Hastings då? Jag erkänner gärna att jag i skolan lärde mig att det utkämpades år tusensextiosex. Men hur vi i skolan på vår tid lärde oss att utläsa detta enda årtal som vi fortfarande kommer i håg kan inte vara avgörande för vad vi kallar det nya sekel som börjar om mindre än fjorton år.

Kanske dagens historielärare är så framsynta att de talar om tiohundrasextiosex? De är i så fall inte unika. Bland annat Svenska turistföreningens bok om runstenar (tryckt 1980) i serien Känn ditt land talar konsekvent om tiohundratalet. Det känns riktigt vant om en tid.

Mikael Reuter